- Marika

Den här dikten skrev jag igår natt.


Varje morgon när ja vaknar,
jag dig ännu mer saknar.

När jag ser dig le,
tror jag att ett mirakel ska ske.

Känner hur ditt hjärta slår,
när du breved mig går.

Hur ska ja förklara,
att du är den mest underbara.

När jag fryser,
står du breved mig och lyser.

Din hand känns som en vind,
när den smeker min kind.

När jag ser dig gå iväg,
säger mitt hjärta ''följ med!''.

Du är ljuset i min värld,
där jag vandrar min långa färd.
Dina djupa ögons glans,
någonstans i fjärran fanns.

Du är det finaste som finns,
du är min prins!<3